Var sunt skeptisk till kommunsammanläggningar

Jag begär förstås inte att folk minns detta, men det var litet av en trend på 1990-talet att kommundelar försökte bryta sig loss från huvudkommunen och starta eget. Det var här min fäbless för den svenska kommunstrukturen väcktes: B-uppsatsen i Freds- och konfliktkunskap från 1998 kom att heta ”Demokratisk reform, kommunal, avkolonisering eller osolidarisk sekterism?” (som analyserade Nykvarns vilja att lämna Södertälje); magisteruppsatsen i Statsvetenskap från 1999 ”Kommundelningar: De rikas uttåg från det gemensamma eller demokratins räddning?” Tidsandan var sådan – småskalighet omhuldades. 1991 hade Bildtregeringen deklarerat att man såg positivt på kommundelningar, och 2000 stod en centerpartist i riksdagens talarstol och önskade 100 nya kommuner. Gott så.

Debatten om den optimala kommunstorleken har verkligen tvärvänt sedan dess. 2003 sa dåvarande kommunminister Lars-Erik Lövdén att antalet svenska kommuner måste bli färre; ett budskap som Ansvarskommitténs ordförande, Mats Svegfors, kom att upprepa samma år. Med åren har allt fler och allt tyngre aktörer börjat snegla på denna lösning. 2013 började frågan hamna rätt högt upp på dagordningen. Folkpartiets partisekreterare Nina Larsson lade till exempel en motion om att utreda förutsättningar för en ny kommunsammanslagningsreform med argumentet att ”minska kommunernas sårbarhet och stärka den långsiktiga uthålligheten. Andra tunga aktörer skrev debattinlägg där man argumenterade för att en minskning av antalet kommuner är nödvändig, bland annat en kristdemokratisk riksdagsman, fackförbundet Jusek, samt Stockholm stads finansborgarråd.

Om det på 1990-talet fanns skäl att vara försiktigt skeptisk till kommundelningstrenden, bör vi i dag hålla huvudet kallt inför storskalighetsvurmen. När väldigt många börjar springa åt samma håll, samtidigt, är det läge att bromsa farten en smula och ställa sig frågan: vad tror vi att kommunsammanläggningar löser för problem? Jag skrev ett slags miniessä om saken i Dagens Samhälle.

DS-texten bygger på ett blogginlägg. Om du är intresserad av de akademiska referenserna texten bygger på, återfinns länkarna dit där.

Läsa mer om 1990-talets kommundelningsförsök?

Nielsen, Peder (2003). Kommunindelning och demokrati: Om sammanläggning och delning av kommuner i Sverige. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Brink, Anna (2004). ”The Break-up of Municipalities: Voting Behavior in Local Referenda”, Economics of Governance, 5(2), 119-135.

Erlingsson, Gissur Ó (2005). ”Modelling Secessions from Municipalities”, Scandinavian Political Studies, 28(2), 141–159.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s